Hur kemiska fibrer uppstod
Kemiska fibrer började utvecklas under mitten av 1800-talet. De första patenten på kemiska fibrer registrerades då, och till en början var deras främsta syfte att ersätta naturfibrer, eftersom de naturliga inte räckte till.
Sin egen betydelse, kopplad till deras unika egenskaper, fick de först långt senare – för mindre än 100 år sedan.
På 1950-talet började man utveckla särskilda kemiska fibrer som hade egenskaper som inte kunde uppnås med naturfibrer.
Redan år 1855 lyckades den schweiziske kemisten Georges Audemars framställa en tidig form av konstgjord fiber ur nitrocellulosa. Metoden var dock svår att använda i praktiken och fick ingen industriell spridning.
Det verkliga genombrottet kom först några decennier senare genom den franske forskaren Hilaire de Chardonnet. På 1880-talet utvecklade han en metod att framställa så kallat konstsilke – det som senare blev känt som rayon – och startade den första produktionen i Besançon i Frankrike.
Under 1900-talet fortsatte utvecklingen snabbt. På 1930-talet skapades de första helt syntetiska fibrerna, och därefter spreds tillverkningen över världen. I dag produceras kemiska fibrer i en mängd olika varianter och används i allt från kläder till tekniska material.
Världsproduktionen i dag
I dag är produktionen av kemiska fibrer enorm och har redan överträffat produktionen av naturfibrer.
I genomsnitt används mer än 10 kilo textilfibrer per person och år globalt.
Kemiska fibrer står i dag för över 70 % av världens fiberproduktion, alltså mer än alla naturfibrer tillsammans. De produceras både som stapelfibrer och som kontinuerliga filament.
Den största andelen utgörs av polyesterfibrer – hela 72 % av alla kemiska fibrer.
Det betyder att nästan tre fjärdedelar av produktionen består av polyester.
I garnproduktionen är polyester den näst mest använda fibern, och tillsammans utgör de kemiska fibrerna nästan hälften av allt material som spinns till garn.
Detta visar att dagens textilindustri inte längre kan föreställas utan kemiska fibrer.
Alla kemiska fibrer delas in i två huvudgrupper:
- organiska
- oorganiska
Båda typerna framställs av naturliga eller syntetiska högmolekylära föreningar.
Oorganiska fibrer
Oorganiska fibrer är baserade på oorganiska material, alltså material som inte bygger på organiska kolkedjor. Hit hör bland annat:
- metallfibrer (används för ledande eller antistatiska egenskaper)
- glasfiber (används i tekniska textilier och kompositer)
- kolfiber (används i avancerade kompositmaterial)
Organiska kemiska fibrer
Organiska fibrer delas i sin tur in i två huvudgrupper:
- syntetiska fibrer
- regenererade fibrer (konstfibrer)
De framställs antingen av naturliga polymerer som finns i naturen eller av polymerer som produceras genom petrokemiska processer.
Deras molekylkedjor består huvudsakligen av kolatomer, ibland i kombination med andra grundämnen.
Regenererade fibrer (konstfibrer)
Regenererade fibrer framställs av naturliga polymerer, främst cellulosa från trä. Exempel:
- viskos
- modal
- lyocell
- acetat
- kopparammoniakfibrer
Alginatfibrer och proteinfibrer förekommer i mindre skala.
Syntetiska fibrer
Den andra och största gruppen är syntetiska fibrer.
De framställs av monomerer som erhålls genom petrokemisk industri, till exempel:
- kaprolaktam
- akrylnitril
- propen (för polypropen)
De vanligaste syntetiska fibrerna i världen är
- polyester
- polyamid
- akryl (PAN)
- polypropen
- elastan
Dessa fibrer används i stor omfattning till
- beklädnadstextilier
- tekniska textilier
- sportutrustning
- rep, linor och kablar
- skyddsutrustning (t.ex. skyddsvästar)
Kemisk uppbyggnad
Syntetiska fibrer kan också delas in i:
- karbokedjefibrer (kedjan består endast av kolatomer)
- heterokedjefibrer (innehåller även andra element, t.ex. kväve eller fluor)
Till dessa hör bland annat polyester och polyamid.
Internationell klassificering
Den internationella klassificeringen skiljer sig inte i någon större utsträckning från den nationella. Man använder i huvudsak samma huvudgrupper:
- oorganiska
- organiska
- syntetiska
- regenererade fibrer (konstfibrer).
Man räknar även in fibrer med olika ursprung, till exempel:
- vegetabiliskt ursprung
- animaliskt ursprung
- proteinbaserade fibrer (t.ex. kaseinfibrer framställda ur mjölk)
- cellulosabaserade fibrer
Produktionen av kopparammoniakfibrer har dessutom fått ett visst uppsving igen under senare tid.
Avslutning
Detta är en kort introduktion till klassificeringen av kemiska fibrer, som en grund för att längre fram kunna gå in mer i detalj på varje enskild fibertyp.
Tack för er uppmärksamhet. Allt gott!
I vårt sortiment hittar du garn med kemiska fibrer som exempelvis viskos – ensamt eller i blandningar med naturfiber. Se hela butiken här.